Extranea – utländsk litteratur på KB

Året är 1958 och på podiet bredvid DDR:s statschef Walter Ulbricht står Nikita Chrusjtjov och applåderar tillsammans med de andra tyska partifunktionärerna. Bakom dem syns en jättelik fond med stiliserade arbetare och texten: ”Der Sozialismus siegt”, ”Socialismen segrar”.

Det är Ulbrichts femte partikongress sedan DDR-statens födelse. Årets tema är ”Komma ifatt och överträffa”, ”Einholen und überholen”. Året därpå skruvas ambitionen upp ytterligare och likt en zenbuddistisk koan lyder temat ”Överträffa utan att komma ifatt”, ”Überholen, ohne einzuholen”.

Men till 1958 års kongress har Ulbricht ett glatt och konkret budskap. DDR ska skaffa kryssningsfartyg för semesterändamål. Idén hade ältats i de inre ledarkretsarna ända sedan staten skapades 1953. Det fanns framför allt starka ekonomiska argument mot. Varvsindustrin led ett konstant arbetskraftunderskott under 1950-talet. Samtidigt fanns starka argument för. Staten var i skriande behov av konkreta välfärdsmål. Bara mellan 1955 och 1957 hade nära 800.000 medborgare lämnat DDR (”Republikflucht”) och sökt sig till Västtyskland.

Som propagandaprojekt var detta förstås utomordentligt fantasilöst. Mer än en partifunktionär vid kongressen måste i sitt stilla sinne ha tänkt att detta var som hittat för regimkritiker. Och i samma stund kongresstalet blev känt häcklades det i västtyska tidningar. DDR fortsatte nazisternas ”Kraft durch Freude”-program, hette det.  Också nazisterna hade inom ramen för en statligt kontrollerad fritidsorganisation skaffat kryssningsfartyg för semesterändamål.

Att situationen för statsledningen var akut visade sig inte minst då man bestämde sig att köpa det första kryssningsfartyget från ett icke-socialistiskt land, som DDR visserligen hade haft hyfsat goda handelsrelationer med – nämligen Sverige. Fartyget hette Stockholm och låg i Göteborg och gick till historien 1956 då det kolliderade med världens största kryssningsfartyg Andrea Doria, som sjönk och 51 personer omkom. Stockholm klarade sig däremot med blygsamma skador på fören. I en rapport till statsledningen skrev de östtyska inspektörerna uppskattande om fartygets gedigna konstruktion och om frånvaron av ”överdriven lyx”.

Stockholm såldes och överlämnades till DDR vid en ceremoni i Göteborgs hamn den 3 januari 1960, där det döps om till Völkerfreundschaft. Inför DDR:s tillresta reportrar säger plötsligt en svensk varvsarbetare det som de helst av allt vill höra: ”Den som kan köpa ett sådant fartyg är knappast fattig.”

Som ”åtgärd” för att få människor att stanna i DDR var detta förstås otillräckligt. I och med att Berlinmuren byggdes 1961 minskade betydelsen av statliga välfärdsmål i form av kryssningspropaganda, men verksamheten fortsatte fram till Tysklands enande 1990. Urvalsprocessen av passagerare och besättning var förstås rigorös. 1962 ägde ett massavhopp rum, därefter lade fartyget endast till i socialiststaters hamnar.

Denna märkliga sida av DDR:s historia har blivit minutiöst granskad och dokumenterad av Andreas Hirn i hans doktorsavhandling Traumschiffe des Sozialismus – Die Geschichte der DDR-Urlauberschiffe 1953-1990.